Var ute och sprang med Gunnar och Jonas idag. Med en snorig näsa väldigt likt pollenallergi blev det fem km för min del. Jag tycker om spåren vid P18 för naturen är helt underbar och slingorna är bra upplagda.
Cyklade genom det gamla nedlagda regementet med gyllene tider i lurarna, precis som det ska vara när sommaren närmar sig. Då lyssnar man på GT, i alla fall om man är Lilla Linda.
Min och Roberts låt dök upp och när jag cyklade förbi kasernen där han jobbade sköljde minnena över mig. Hur glad jag var över att flytta till ön, hur otroligt roligt vi hade och hur världen slogs i kras när beskedet om nedläggningen kom. Från att allt var rosenskimrande och bubblande till att vara nattsvart och ångestfyllt över en dag.
Det har gått lång tid sen dess.... väldigt lång tid och även om minnena bleknar efter hand så försvinner de aldrig. Det som ändrats är att jag nu kan le åt dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar