Så.
Min sista dag på Banverket är jobbad och jag har börjat på ny kula. Trivs bra på mitt nya jobb. Mycket bra. Dock har livets rutiner omkullkastats. Hela livet förändras i och med att man byter arbetsplats, något jag aldrig tidigare upplevt. Alla kompisar man hade på jobbet byts ut mot nya ansikten, nya namn man ska lära sig. Grupptillhörigheten försvinner och man försöker trevande finna sig en ny plats... vem är Lilla Linda egentligen? Vart hör hon hemma?
Mina nya arbetskamrater är väldigt snälla, roliga och har verkligen fått mig att känna mig välkommen. Ändå har jag ingen plats i sammanhanget än. Jag smyger in på föredrag, hälsar lite blygt på välkända ansikten, är tyst på möten för jag är inte tillräckligt insatt och känner mig inte helt trygg i min nya roll. Kan namnen på några få, hittar till mitt rum, mässen och de flesta möteslokaler. Har redan hunnit testa på gymet, löpslingan och är anmäld till en gruppaktivitet imorgon. Ändå är jag inte riktigt "Lilla Linda" på jobbet. Jag längtar till den dagen då jag stannar och småpratar med folk på mässen, glider in på ett möte leendes och uttrycker min åsikt i viktiga frågor, när jag gör skillnad och framförallt när jag börjar nynna på "du ger mig bra vibrationer" samtidigt som jag gör en piruett i korridoren utan att skämmas!
Jag är fullt medveten om att det här kommer ta sin tid. Dock känns osäkerheten som ett inte välkommet inslag i livet just nu när saker redan är på glid ändå. Jag känner att höstmörkret börjar ge sig till känna och saknaden av storebror och andra människor kommer smygande när man minst anar det. Vissa människor har försvunnit ur mitt liv och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Jag vill så gärna ha dem i mitt liv men jag vet att det inte går..... jag mår inte bra av det. Jag orkar inte ge av mig själv till dem som inte ger mig 100 procent tillbaka.... de är inte värda den glada lilla Lindan.
Satt idag och gick igenom Lotus Notes adressbok på jobbet.... hittade ett par välbekanta namn... vissa av dem gjorde mig ledsna och andra glada... Märkligt att jobba på FM men ändå en tjänst och lön jag är mer än nöjd med. Missar för övrigt en förevisning imorgon jag gärna hade gått på. En MYCKET intressant verksamhet.
Det här kommer bli bra...
"so what, I'm a rockstar, I've got my rock moves..."
Hon står med hjässan 156 och EN HALV centimeter ovanför havet. Hon har avslutat sina studier til civilekonom i Visby och längtar tillbaka till ön ca 3 ggr varje dag.Hennes liv förändrades drastiskt våren 2008 då hennes bror valde att ta livet av sig och hon kämpar sakta men säkert för att komma på fötter igen.Hon älskar vattenskidor, skidor, semlor och isbjörnsbäbisar över allt annat och funderar på saker och ting mer än vad hon borde!
torsdag 25 september 2008
Saknar
"....vi tar oss fram så gott vi kan mellan dröm och verklighet, vi blir vad vi väljer vi blir vår ensamhet......... jag längtar inte längre efter att ha dig här men jag saknar dig.... som min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig....jag önskar att jag aldrig hade träffat dig där sådana som vi vet nog inte vad kärlek är, men jag saknar dig.....
Ulf Lundell
Ulf Lundell
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)